86400
Varje dygn är uppbyggt av 86400sekunder. Visserligen är "tid" ett relativt begrepp, anknutet till "rum", dvs rumtiden, men för att slippa fysiken så avrundar vi och säger 86400sekunder. Jag har i många år haft problem med att få dessa sekunder att räcka till. Som arbetande snickare jobbade jag oftast en vanlig 40h vecka, vilket innebar
05:30-06:58 frukost och transport till jobbet,
07:00-17:00 jobb och transport hem från jobbet,
17:00-22:00 middag, träning och middag igen.
Bara här inser man att det egentligen bör vara svårt att hinna med mer. Men på nåt magiskt sätt lyckades jag varje oftast varje vecka hinna med 10-30h extrajobb, mitt musikintresse, skjutbanan, vänner, personlig utveckling och förhållanden, och jag STORMTRIVDES! Men med en sömn som oftast låg kring 4-6h och aldrig över 8h (helger) så kan man också förstå att kroppen inte hinner återhämta sig och jag hade svårt att gå upp i vikt (vilket är önskvärt när man tränar styrkelyft).
Idag lever jag ett lugnare liv. Jag bor i Umeå, studerar 20-35h/vecka, tränar, äter och sover. Och shit vilka resultat jag får av träningen!!
Jag har nu gott om tid att lägga på annat, som musik, men det gör jag inte. Jag har energi över till att plugga och bli den nödigaste fysioterapeuten genom tiderna, men det gör jag inte.
Det verkar som att jag som person behöver hålla uppe en väldigt hög aktivitetsnivå för att få någonting gjort, annars går jag ner på sparlåga och gör minsta möjliga. Träningen är dock ett undantag.
Jag brukar tänka att jag gått och blivit lat, jag menar; jag gör inte så mkt utöver plugget och styrketräning 2h/dag, 5ggr/vecka. Sen inser jag att de flesta av mina bekanta inte har ett enda intresse, och inga ambitioner över huvud taget. Jag tänkte avsluta med ett Citat av en herre vid namn Michelangelo:
"The greatest danger for most of us is not that our aim is to high and we miss it, but that it is to low and we reach it."
05:30-06:58 frukost och transport till jobbet,
07:00-17:00 jobb och transport hem från jobbet,
17:00-22:00 middag, träning och middag igen.
Bara här inser man att det egentligen bör vara svårt att hinna med mer. Men på nåt magiskt sätt lyckades jag varje oftast varje vecka hinna med 10-30h extrajobb, mitt musikintresse, skjutbanan, vänner, personlig utveckling och förhållanden, och jag STORMTRIVDES! Men med en sömn som oftast låg kring 4-6h och aldrig över 8h (helger) så kan man också förstå att kroppen inte hinner återhämta sig och jag hade svårt att gå upp i vikt (vilket är önskvärt när man tränar styrkelyft).
Idag lever jag ett lugnare liv. Jag bor i Umeå, studerar 20-35h/vecka, tränar, äter och sover. Och shit vilka resultat jag får av träningen!!
Jag har nu gott om tid att lägga på annat, som musik, men det gör jag inte. Jag har energi över till att plugga och bli den nödigaste fysioterapeuten genom tiderna, men det gör jag inte.
Det verkar som att jag som person behöver hålla uppe en väldigt hög aktivitetsnivå för att få någonting gjort, annars går jag ner på sparlåga och gör minsta möjliga. Träningen är dock ett undantag.
Jag brukar tänka att jag gått och blivit lat, jag menar; jag gör inte så mkt utöver plugget och styrketräning 2h/dag, 5ggr/vecka. Sen inser jag att de flesta av mina bekanta inte har ett enda intresse, och inga ambitioner över huvud taget. Jag tänkte avsluta med ett Citat av en herre vid namn Michelangelo:
"The greatest danger for most of us is not that our aim is to high and we miss it, but that it is to low and we reach it."
